Just nu har jag bara en saga tillg�nglig...
Ur boken "Nalle Puhs h�rna"
En dag n�r Nalle Puh inte hade n�got annat att g�ra, t�nkte han, att han skulle g�ra n�got, och s� gick han till Nasses hus f�r att se vad Nasse gjorde. Det sn�ade �nnu, n�r han pulsade fram p� den vita skogsv�gen, och han v�ntade sig att finna Nasse i f�rd med att v�rma sina t�r framf�r brasan, men till sin f�rv�ning s�g han att d�rren stod �ppen, och ju mer han tittade in, desto mera var Nasse ute. - Han har g�tt ut, sa Puh sorgset. Det �r just vad han har. Han �r inte hemma. Jag m�ste ta mig en rask funderingspromenad. S� f�rargligt! Men s� t�nkte han att det var b�st att knacka p� d�rren f�rst f�r att vara alldeles s�ker... och medan han v�ntade p� att Nasse inte skulle svara hoppade han upp och ned f�r att h�lla sig varm, och d� kom han pl�tsligt p� ett gnol, ett s�nt d�r som man hoppfullt-sjunger-f�r-andra.
Sn�n vr�ker ner
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
det sn�ar.
Och n�sta v�r
(tiddelipom)
om bra det g�r
(tiddelipom)
i mina t�r
(tiddelipom)
det t�ar.
- D�rf�r t�nker jag g�ra s� h�r, sa Puh. F�rst g�r jag hem och ser efter vad klockan �r och kanske jag lindar en halsduk om halsen, och sedan g�r jag och h�lsar p� I-or och sjunger s�ngen f�r honom. Han skyndade sig tillbaka hem; och hela v�gen t�nkte han s� mycket p� sitt gnol, som I-or skulle f� h�ra, att n�r han pl�tsligt fick se Nasse sitta i hans egen b�sta stol stod han bara och kliade sig i huvudet och undrade i vems hus han egentligen hamnat.
- Hall� Nasse, sa han. Jag trodde du var ute.
- Nej, sa Nasse. Det var du som var ute, Puh.
- Det har du r�tt i, sa Puh. Jag visste v�l att det var en av oss.
Han tittade p� sin klocka, som hade stannat p� fem minuter i elva f�r n�gra veckor sedan.
- Klockan �r n�stan elva, sa Puh glatt. Du kom alldeles lagom f�r en liten godbit av n�got slag. Han stack in huvudet i matsk�pet. Och sedan g�r vi ut, Nasse, och sjunger min s�ng f�r I-or.
- Vilken s�ng, Puh?
- Den som vi ska sjunga f�r I-or, f�rklarade Puh.
Klockan var fortfarande fem minuter i elva, n�r Nasse och Puh begav sig i v�g en halvtimme senare. Vinden hade mojnat, och sn�n, som tr�ttnat p� att rusa runt i ring f�r att f�rs�ka hinna fatt sig sj�lv, singlade sakta ned, tills den hittade n�gon plats att sl� sig till ro p�, och ibland var den platsen Puhs n�sa och ibland inte, och i ett litet nafs hade Nasse f�tt en vit halsduk om halsen och k�nde sig mer sn�ig bakom �ronen, �n han n�gonsin hade gjort f�rr.
- Puh, sa han till sist en aning blygt, f�r han ville inte att Puh skulle tro, att han gav upp, jag kom att t�nka p� en sak. Hur skulle det vara, om vi gick hem nu och �vade din s�ng och sj�ng den f�r I-or i morgon eller, eller i �vermorgon, n�r vi r�kar tr�ffa honom?
- Det var en utm�rkt id�, Nasse, sa Puh. Vi kan �va s�ngen nu, medan vi �r p� v�g. Men det �r ingen mening med att g� hem och �va den, f�r det �r en utomhuss�ng, som m�ste sjungas n�r det sn�ar.
- �r du s�ker p� det? fr�gade Nasse �ngsligt.
- Ja, Nasse, du ska f� h�ra, f�r s� h�r b�rjar den:
Sn�n vr�ker ner, tiddelipom...
- Tiddeli vad? sa Nasse.
- Pom, sa Puh. Det satte jag dit f�r att g�ra det mer gnoligt. Alltmer ju mer, tiddelipom, alltmer ju mer, tiddelipom...
- Sa du inte vr�ker ner?
- Jo, men det kom f�re.
- F�re tiddelipom?
- Det var ett annat tiddelipom, sa Puh, som b�rjade k�nna sig virrig nu. Jag ska sjunga den ordentligt f�r dig, s� f�r du h�ra.
Och s� sj�ng han den igen.
Sn�n vr�ker
NER -tiddelipom
alltmer ju
MER - tiddelipom
alltmer ju
MER - tiddelipom
det sn�ar.
Och n�sta
V�R - tiddelipom
om bra det
G�R - tiddelipom
i mina
T�R - tiddelipom
det t�ar.
Just s� sj�ng han sin s�ng, vilket absolut �r det b�sta s�ttet att sjunga den, och n�r han hade slutat, v�ntade han sig, att Nasse skulle s�ga, att det h�r var absolut den b�sta av alla sn�iga utomhuss�nger, som han n�gonsin h�rt. Efter att ha tagit sig en grundlig funderare sa Nasse:
- Puh, sa han allvarligt, det �r inte t�rna s� mycket som �ronen.
Vid det h�r laget n�rmade de sig I-ors dystra plats. Det d�r han bodde, och som det fortfarande var mycket sn� bakom Nasses �ron och han b�rjade bli tr�tt p� det, gick de mot en liten tallskog och satte sig p� grinden, som ledde dit in. Det sn�ade inte l�ngre nu, men det var rysligt kallt, och f�r att h�lla v�rmen uppe sj�ng de Puhs s�ng sex g�nger. Nasse tiddelipommade och Puh sj�ng resten, och b�gge slog takt p� grinden med pinnar. Och efter en liten stund k�nde de sig mycket varmare och kunde prata igen.
- Jag har funderat, sa Puh, och vet du vad jag har funderat p�? Jag har funderat p� I-or.
- Vad �r det med I-or?
- Jo, stackars I-or har ju ingenstans att bo.
- Nej, det har du r�tt i, sa Nasse.
- Du har ett hus, Nasse, och jag har ett hus, och det �r ett mycket bra hus. Och Christoffer Robin har ett hus, och Uggla och K�ngu och Kanin har hus, och till och med Kanins sl�ktingar och v�nner har hus eller n�gonting, men stackars I-or har ingenting. D�rf�r har jag funderat ut en sak: L�t oss bygga ett hus �t honom!
- Det var en storartad id� sa Nasse. Var ska vi bygga det?
- Vi ska bygga det h�r, sa Puh, precis vid den h�r skogen, i l�, f�r det var h�r jag kom att t�nka p� det. Och vi ska kalla det Puhs H�rna. Och vi ska bygga ett I-orhus av pinnar vid Puhs H�rna �t I-or.
- Det fanns massor av pinnar p� andra sidan skogen, sa Nasse. Jag s�g dem sj�lv. Alldeles fullt. Uppstaplade.
- Tack Nasse, sa Puh. Det du sa just nu kommer att vara oss till stor hj�lp, och f�r den saken skulle jag kunna kalla platsen Puh och Nasses H�rna, om inte Puhs H�rna l�t b�ttre, f�r det g�r det, eftersom det �r mindre och mer h�rnlikt. Kom nu.
Och s� kl�ttrade de ned fr�n grinden och gick till andra sidan av skogen f�r att h�mta pinnarna. Christoffer Robin hade tillbringat sin morgon inomhus, och han hade rest fram och tillbaka till Afrika och hade just l�mnat b�ten och undrade, hur det s�g ut i land, n�r vem knackade p� d�rren, om inte I-or!
- God dag, I-or sa Christoffer Robin, n�r han �ppnade d�rren och gick ut. Hur m�r du?
- Det sn�ar alltj�mt, sa I-or dystert.
- Ja, det g�r det.
- Och det �r kallt.
- �r det?
- Ja, sa I-or. Men hur som helst, sa han och ljusnade en smula, har vi inte haft n�gon jordb�vning p� sista tiden.
- Hur �r det fatt I-or?
- Ingenting alls, Christoffer Robin. Ingenting av vikt. Du har v�l inte h�ndelsevis sett n�got hus eller n�gonting dit�t h�r n�gonstans i krokarna?
- Vad f�r slags hus?
- Bara ett hus.
- Vem skulle bo i det?
- Jag. �tminstone inbillade jag mig det. Men antagligen har jag fel. N�r allt kommer omkring kan vi ju inte ha hus allesammans.
- Men I-or, jag visste inte - jag trodde alltid...
- Jag vet inte hur det kommer sig, Christoffer Robin, men detta med sn�n och det ena med det andra, f�r att inte tala om istappar och s�nt; det �r inte s� �verdrivet varmt p� min plats omkring klockan tre p� morgonen som somliga tycks tro. Det �r absolut inte inst�ngt, om du f�rst�r vad jag menar - inte s� att det �r pl�gsamt. Det �r inte kvavt. Faktum �r, Christoffer Robin, fortsatte han i en ljudlig viskning, oss-emellan-och-s�g-det-inte-till-n�n, det �r kallt.
- �, I-or!
- Och jag har sagt till mig sj�lv: de andra kommer att bli ledsna, om jag blir alldeles genomfrusen. De har inte hj�rnor n�n av dem, bara gr�tt ludd, som har flugit in i huvudet p� dem av misstag, och de t�nker inte, men om det forts�tter sn�a en sex veckor s� kommer n�n av dem att s�ga till sig sj�lv: "I-or kan inte vara �verdrivet varm omkring klockan tre p� morgonen." Och sen kommer de ut. Och d� blir de ledsna.
- �h, I-or, sa Christoffer Robin, som redan var mycket ledsen.
- Jag menar inte dig, Christoffer Robin. Du �r annorlunda. I vilket fall som helst byggde jag mig ett hus vid min lilla skog.
- Nej, gjorde du? S� sp�nnande!
- Det verkligt sp�nnande �r, sa I-or med sin mest melankoliska r�st, att n�r jag gick ut i morse fanns det, men n�r jag kom hem fanns det inte. Ingenting att tala om, f�r all del, det var ju bara I-ors hus. Men jag undrade i alla fall. Christoffer Robin kunde inte sluta undra. Han var ju redan hemma i sitt hus och tog p� sig sin sydv�st och sin regnrock och sina gummist�vlar s� fort han f�rm�dde.
- Kom s� g�r vi och letar efter det bums, ropade han till I-or.
- Ibland, sa I-or, n�r folk har lagt sig till med n�gon annans hus, h�nder det att de l�mnar ett och annat kvar, om du f�rst�r vad jag menar. S� jag t�nkte att vi kunde...
- Kom, sa Christoffer Robin, och s� skyndade de i v�g och hade p� en liten stund, kommit till h�rnet av f�ltet vid tallskogen, d�r I-ors hus inte l�ngre fanns.
- Se sj�lv, sa I-or. Inte en pinne kvar! - N� ja, jag har ju f�rst�s all den h�r sn�n att roa mig med. Man ska inte klaga. Men Christoffer Robin h�rde inte l�ngre p� I-or, han h�rde p� n�got annat.
- Kan du h�ra n�gonting? fr�gade han.
- Vad �r det? N�n som skrattar?
- H�r efter.
B�gge lyssnade, och de h�rde en djup, brummande r�st, som sa med en sjungande ton att sn�n vr�ker ner alltmer ju mer det sn�ar, och en liten pipig r�st, som tiddelipommade dessemellan.
- Det �r Puh, sa Christoffer Robin f�rtjust.
- M�jligtvis, sa I-or.
- Och Nasse, sa Christoffer Robin f�rtjust.
- Troligtvis, sa I-or. Vad vi skulle beh�va �r en dresserad blodhund. Helt pl�tsligt fick s�ngen nya ord.
- Vi har grejat v�rt hus, sj�ng den brummande r�sten.
- Tiddelipom, sj�ng den pipiga.
- Ett f�rtjusande Hus...
- Tiddelipom...
- Om det bara var Mitt...
- Tiddelipom...
- Puh! skrek Christoffer Robin.
S�ngarna p� grinden tystnade pl�tsligt.
- Det �r Christoffer Robin, sa Puh ivrigt.
- Han �r d�rborta, d�r vi hittade alla pinnarna, sa Nasse.
- Kom, sa Puh.
Det kl�ttrade ned fr�n grinden och skyndade runt skogsbrynet, och Puh brummade v�nligt och v�lkomnande hela v�gen.
- Nej, men h�r �r ju I-or, sa Puh, n�r han hade slutat krama Christoffer Robin. Och han puffade p� Nasse och Nasse puffade p� honom, och b�da tyckte, att de hade en h�rlig �verraskning att komma med.
- Tj�nare, I-or.
- Tack detsamma, Nalle Puh. Och tv� g�nger p� torsdagarna, sa I-or dystert.
Innan Puh hann s�ga: "Varf�r just p� torsdagarna?" b�rjade Christoffer Robin tala om den sorgliga h�ndelsen med I-ors hus. Och Puh och Nasse h�rde p�, och deras �gon blev st�rre och st�rre.
- Var sa du att det stod? fr�gade Puh.
- Precis h�r, sa I-or.
- Byggt av pinnar?
- Ja.
- �h�, sa Nasse.
- Vad d�, sa I-or.
- Jag sa bara "�h�", sa Nasse nerv�st. Och f�r att l�tsa som om ingenting hade h�nt, gnolade han tiddelipom ett par g�nger och f�rs�kte se obesv�rad ut.
- �r du alldeles s�ker p� att det var ett hus? sa Puh. Jag menar, �r du s�ker p� att huset var just h�r?
- Naturligtvis �r jag det, sa I-or. Och han muttrade f�r sig sj�lv: Somliga har verkligen ingen hj�rna alls.
- Nej men hur �r det fatt, Puh? fr�gade Christoffer Robin.
- Tja, sa Puh... Saken �r den, sa Puh... Tja, saken �r den, sa Puh... Ni f�rst�r, sa Puh... Det var s� h�r, sa Puh, men han hade p� k�nn att hans f�rklaring inte l�t s� v�rst bra, och d�rf�r puffade han p� Nasse igen.
- Det var s� h�r, sa Nasse hastigt... Bara varmare, tillade han efter en grundlig funderare.
- Vad �r det som �r varmare?
- Andra sidan av skogen, d�r I-ors hus �r.
- Mitt hus? sa I-or. Mitt hus l�g h�r.
- Neej, sa Nasse best�mt. P� andra sidan skogen.
- F�r d�r �r det varmare, sa Puh. - Men det borde v�l jag veta...
- Kom f�r du se, sa Nasse enkelt och visade v�gen.
- Inte kan det v�l finnas tv� hus, sa Puh. Inte s� n�ra varandra.
N�r de kom runt h�rnet, stod I-ors hus d�r och s�g helt inbjudande ut.
- D�r ser du, sa Nasse.
- B�de inv�ndigt och utv�ndigt, sa Puh stolt.
I-or gick in och kom ut igen.
- I h�gsta grad anm�rkningsv�rt, sa han. Det �r mitt hus, men jag byggde det d�r jag sa, s� det m�ste ha bl�st hit med vinden. Och vinden har bl�st det r�tt �ver skogen och bl�st ner det h�r, och h�r st�r det lika fint som f�rut. Faktum �r att det �r b�ttre.
- Mycket b�ttre, sa Puh och Nasse p� samma g�ng.
- D�r ser man vad som kan �stadkommas om man anstr�nger sig en smula, sa I-or. F�rst�r du det, Puh? F�rst�r du det Nasse? F�rst eftertanke och sedan h�rt arbete. Titta nu p� det! S� g�r det till att bygga ett hus, sa I-or stolt.
S� l�mnade de honom; och Christoffer Robin gick och �t lunch med sina v�nner Puh och Nasse, och p� v�gen hem talade de om vilket f�rskr�ckligt misstag de hade gjort. Och n�r Christoffer Robin slutat skratta sj�ng de allihop Utomhuss�ngen f�r sn�igt v�der resten av v�gen hem och Nasse, som �nnu darrade litet p� m�let, sj�ng sitt tiddelipom igen.
- Jag vet att det l�ter l�tt, sa Nasse f�r sig sj�lv, men vem som helst kan visst inte g�ra det.
� Copyright 1998
All rights reserved.